mkihlstrand

Idag lyckades jag springa 5 km utan att få ont i knät, jag vågade dock inte springa längre eftersom det är viktigt att ta små steg fram. Nu ska jag göra mig iordning för att åka in till sjukgymnasten.

En kollega ringde precis och ville byta mitt dagpass mot hennes kvällspass på onsdag och dum som jag är säger jag ja trots att jag hatar att jobba kväll. Varför kan jag ALDRIG säga nej? Jag är så arg på mig själv, jag måste lära mig att tänka lite mer på mig själv ibland och inte alltid vara alla andra till lags, jag måste lära mig säga nej. Nu är det inte mycket att göra åt, men det kokar i kroppen på mig och jag ångrar så att jag sa ja. Jag hade bokat pass på gymmet och jag är ledig dagen efter, då vill man ju ha en ledig kväll att njuta av. NEJ nu ska jag sluta klaga och helt enkelt försöka acceptera att det blev som det blev. Men det är skönt att få klaga av sig här ibland så det behövde jag.